Man undrar.

Jakten är i full gång. En ny partiledare ska hittas. Kanske snart ytterligare en. Man lyckades bli av med Mona. Men Göran verkar stå på tur.

Pressen (alltså inte snillen) spekulerar. Den ena favoriten efter den andra utses. Men. De vägrar! De vill inte bli partiledare. Hur otroligt är inte det?

Uppenbarligen finns det människor som inte vill bli förföljda på Ica och få läsa på Aftonbladets nätupplaga vilken glass de la i kundkorgen. Som inte vill byta all form av personlig integritet mot att bli bespottad i media. Som vill leva ett liv. Inte vinna ett krig.

Dessa göre sig icke besvär. För – som en mig närstående och insatt person en gång sa. Man klagar på att det inte finns några vanliga människor i politiken. Men vanliga människor skulle inte palla.