onsdag 26 januari 2011

Must-haves. Hasbeens.




Nostalgi. Träskorna är tillbaka. Dessa allemansdojor har blivit fashionistornas våta dröm. Och vi som är uppfödda med trätofflor fattar ingenting. Eller?

För även om det i min ungdom fanns stadshotell som i sina annonser deklarerade: Vårdad klädsel. Inga jeans och träskor, så hade vi i storstan redan hittat sätt att skilja agnarna från vetet. I Göteborg fanns en butik med lädervaror som också sålde träskor. De var dyrare än alla andra, hade helt felaktiga storlekar, men ansågs av någon outgrundlig anledning ändå vara de som gällde.

Det är många år sedan nu jag ägde och bar träskor. Jag trodde nog att det aldrig skulle ske igen. Men modet är försåtligt. Plötsligt känns det inte helt fel. Kanske till och med fullt möjligt. Även för en hasbeen.

tisdag 25 januari 2011

Jag curlar. Alltså är jag förälder.

Det är mycket nu. Mycker snack om curlade barn. Folk förfasar sig. Undrar hur det kunnat bli på det viset. Så var det ju inte när jag var barn, konstateras till höger och vänster.

Så sant. Så var det inte. Nästan inget som är nu var förr. Nu är det bättre. Och sämre.

Man kan förstås prata sig trött om varför det är som det är och blev som det blev. Men en sak kommer man inte ifrån. Sitt eget ansvar. Bakom varje curlat barn står en curlande förälder. Som inte kan förstå hur det blev så.