Läsförståelsen blir bara sämre. Många människor har svårt att förstå vad som står mellan raderna. Språket blir torftigare.
Detta skrämmer mig. Men förvånad är jag inte. Det skrivna språket har tappat i status under en längre tid. Hur man skriver spelar ingen roll, vilket i förlängningen kommer att innebära att vad man skriver inte heller är så viktigt.
Samtidigt blir bilderna bara fler. De sköljer över oss från alla håll. Var och varannan tonårstjej har en systemkamera av en kvalitet som för något decennium sedan var förbehållen proffsfotografer. Och alla andra har minst en 8-pixlars mobilkamera redo i fickan.
Vem behöver då det skrivna ordet?
Jo, uppenbarligen många bildskapare. Tavlor med textmotiv tycks ingen kunna få nog av just nu. Mer eller mindre bevingade ord, uppmaningar eller rena banaliteter ofta nedplitade för hand kan köpas både dyrt och billigt. Det händer till och med att en sedan länge glömd nobelpristagare blir tagen till heders i dessa sammanhang. En mening utslitet ur sitt sammanhang. Snuttifieringens triumf.
Slutsats: Det skrivna ordet behövs fortfarande. Förutsatt att det är inramat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar